kiwiochbarnen

Har inte haft varken tid eller lust att skriva något men nu vill jag igen.

Jag har haft en liten svacka vad gäller min häst men nu har jag bestämt mig för att ge oss ett år till tillsammans och hoppas på att vi ska kunna göra det vi båda vill: hoppa!

Förra terminen gick jag ut hårt med två träningar i veckan viket resulterade i en övertaggad häst och två ryttare (jag och min medryttare) som inte ville hoppa med henne längre, då hon bara slänger sig fram och studsar som en boll och alla benen far åt olika håll. Helt okontrollerat med andra ord.

Nu har jag dock bestämt mig för att pausa mina egna lektioner för att låta en erfaren och skicklig ryttare få hoppa henne några gånger och se vad hennes bedömning blir. Är det värt att fortsätta kämpa?
I onsdags red hon första gången och det gick kanon! Kiwi var hur duktig som helst och gjorde endast ett luftsprång. Hon hoppade på två hinder om och om igen och det var inspererande att se att det funkade så idag tog jag mig i kragen och provade att hoppa lite på ett kryss i galopp. Det gick bra och hon gjorde inga dumheter, så duktig flicka :-) Det var världens värsta blötväder idag så hon var inte på topphumör när vi kom hem till stallet, haha. Syns på bilden va?

Äntligen fick jag honom till frisören...

Och den här roliga stensnurregrejen hittade vi på lilla torget. Julian skrev ihop den tredje raden nerifrån, och tyckte att den blev skitkul!
Sen säger Jack - Mamma, din frukt är pappas anrop.
Kan man annat än skratta?

...över min förbannade Iphone, som jag inte älskar. Varje gång jag kopplar den till datorn så ställer den om sig från säkerhetskopian vilket betyder att allt i telefonen försvinner. Så nu är den nollställd och alla mina kontakter och alla mina fina bilder typ 300 stycken är borta. Och då gråter jag.

Till något annat. Igår var jag och barnaskaran på simhallen och jag minns inte när jag njöt så mycket senast över att vara i en simhall. Anledningen till att det var så underbart var 1. Att det var vi och en familj till i hela simhallen = lung och ro. 2. Barnen sköter sig själva så mamma kan simma lite då och då. 3. De har byggt en aroma bastu som var jättespännande, den luktade halstabletter och när man satt i den så blev man iskall i ansiktet och om läpparna och när man kom ut tyckte man till och med att bubbelpoolen var kall. Jag får inte ihop det i mitt huvud riktigt? Men det var häftigt.

Julian simmade 25 meter och han dyk på det djupa vilket jag som mamma tyckte var lite läskigt men det gjorde mig väldigt stolt! Efteråt köpte vi varma chips och läsk och satt och softade i cafeterian. Ja, det var verkligen kvalitetstid med barnen. Blir nog en tur dit nästa tisdag med och så hoppas jag att folk fortfarande tror att simhallen är stängd så de inte kommer. Jag vill gärna vara där själv igen...

Funderar och grubblar och blir bara djupare och djupare... Det är så många som försvinner för snabbt ifrån oss. Idag är det 1 år sedan en ung kille i min hemstad blev brutalt mördad av tre ynglingar. Mina tankar finns hos hans syster.
En vän från min tonårstid tillbringar nu sina sista dagar tillsammans med sin underbara son som snart kommer lämna henne, obotlig cancer.
Flygplanskrashen igår... Fyfan säger jag bara för all denna sorg som vi människor ska behöva utstå.

Varje dag ser jag på mina barn och känner all lycka i världen över att jag får tillbringa mina dagar tillsammans med dem. De lyckligt ovetande små liven :)
Jag blev så stolt häromdagen när min stora kille kommer hem med skolans nya regelhäfte och det är hans bild som har blivit utvald till baksida. Han har målat en teckning med massa barn på en skolgård som leker. Några gör dumma saker och då är det andra barn som säger i pratbubblor till dem vad som är fel. Riktigt genomtänkt och fina detaljer.
Nu måste jag ta tag i den här dagen och tänka positivt...

Lunchade med en jobbarkompis igår, mycket trevligt :)
Vi var på Blå Regn, en mysig restaurang där de gör all maten från grunden, typ. Rolig salladsbuffé med mycket annorlunda och sen är det alltid tre maträtter att välja mellan, eller så tar man lite från varje om man har beslutsångest.
Det jag vill komma till var att det var jättemycket folk som lunchade där, alltså helt fullt. Vi fick dela bord. Och jag tycker att det är så kul att se att det är mycket folk där för det betyder ju att det går runt för dem och att den fina restaurangen kommer finnas kvar i vår lilla stad. Annars är det mycket som har stängt och många butiker står tomma. Och det är synd! Jag gillar den här staden och vill att den ska växa, iallafall lite...

Mitt pojke har börjat cykla till skolan själv. Och han har börjat spela trumpet, precis som sin far :) Och humor har han också, vuxenhumor. Jag gillar att han är så olik mig! Han är en egen individ som jag har turen att vara mamma till, min finafina son helt enkelt!

Idag ska jag åter börja jobba efter lite ledighet.
Det känns lite pirrigt men samtidigt skönt att komma tillbaka. Känns som att man missar så mycket när man är därifrån. Fick reda på att jag ska gå ut hårt idag genom att medverka på ett möte... Hoppas det går bra.

Tränade med Kiwi igår. Hon är så rolig min häst, frustar och blir själv rädd för ljudet. Men hon var verkligen duktig igår, nu har vi börjat hoppa i galopp igen och det funkar bra. Även jag börjar få tillbaka mitt självförtroende igen. Kommer bli en spännande höst och jag hoppas på att kunna starta en 90 innan året är slut :)

Knattarna har haft en lugn helg med mycket lek och bus med grannarna. Jag är väldigt förtjust i våra grannars tvillingar måste jag erkänna. När vi åt i lördags säger den ena efter att ha smakat på maten: Åh, jag känner igen smaken, det är något som växer på träd?
Svaret var äpple. Sån skön kommentar.

 Kusiner!
 Tågmuseum!

Huset känns som värsta kaoset, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Tror att det är kommande semestertiden som gör att jag känner att allt måste bli klart och fint här hemma och så kommer storbesöket från Norge snart... Bästaste storebror med familj, 5 år sen sist då de var här på vårt bröllop. Så vi har femårig bröllopsdag :) på midsommar. Min käresta och jag. Fortsätta städa...

Underbara lördag.
Igår var min största skitdag på året men idag känns allt bra igen. Nina och Johan ska äntligen :) gifta sig. Nina var min första vän när vi kom nya till stan. Hon skolade in Julian på dagis och hon och jag hade lika stora magar...Vi fick våra gossar med två veckors mellanrum. I dag är båda våra familjer familjehem. Det är skönt att ha henne och vi kan stötta varandra när vi behöver lätta på trycket.

En mamma och ett gäng barn...

Lovade barnen förra året att skaffa pool den här sommaren. Och har man lovat så...

Inget går upp emot att börja dagen på hästryggen uppe på Ryssberget. Jag får rysningar varje gång jag kommer in i skogen där träden går i hop över mitt huvud och solens strålar får tränga sig igenom. Helt otroligt vackert.

Och sen en burk Heinz vitabönor efter det och så är man igång :) Tack pappa för att du lagade vitabönor och bacon till mig varje gång mamma var borta.

Idag har barnen skolavslutning. De är väl förtjänta av ett sommarlov nu så duktiga som de har varit hela terminen, mina små gryn.

Äntligen blev det lite kärlek för doktor House. Det är den enda serie jag följer på tv just nu och det är väl därför jag vill skriva om den.
Innan har jag haft perioder då jag haft många tv-kvällar i veckan och första åren jag och min man träffades kollade vi på ca 5-10 filmer i veckan. Nu är det max en film i månaden.
Fast jag skulle vilja se på film oftare men det finns ingen tid till det. Kl. 21 när ungarna har kommit i bädd har jag oftast ingen ork för något. Men jag har ett stort intresse för film och känner att jag får panik över allt bra jag missar!
Men för tillfället läser jag en bok. Det är Borta bäst med Sara Kadefors. Har kommit till halva nu och jag kan rekomendera den hittills. Den handlar om en kvinna som bor i sin bil och duschar på simhallen och sover i sängavdelningen på Ikea bla. Fast hon tycker inte att hon har några problem. Hon upprätthåller en mycket fin fasad och anser att hon har status. Hon har nog inte riktigt kommit till insikt ännu. Spännande.

Nu ska jag jobba och kaffet är uppdrucket.

I stan där jag bor finns ett trafikljus, bara ett. Men desto fler rondeller. Den konstigaste håller de på att bygga precis där man svänger in mot vårt område. Brukar man verkligen göra en rondell när det "bara" är tre infarter? Hur som helst så är banderollen uppsatt vid trafikljuset nu. Där står "Välkommen alla hårdrockare till Sölvesborg och Sweden Rock Festival".
Och jag säger detsamma, välkomna ni som ska bo i vår källare och i vår husvagn. Kom och njut av vår fina festivalstad!