Vart tog våren vägen??
Trött på att gnälla på vädret men just som man börjat få vårkänslor så kom det mera snö, snopet!
I morse trotsade jag vädret och red med lilla hästen till ridhuset för en dressyrlektion. Det gick bra men hon var pigg som vanligt och grejade omkring i galoppen. Hon gör allt hon kan för att ställa till det för sig själv ibland, som att byta galopp eller gå i korsgalopp, rida för nära väggen eller rida över "sockerbitarna".
På vägen hem började jag skratta när jag såg vårt spår i snön, från när vi red dit. Det var slalom och det är precis så hon går, hon har sina ben överallt istället för bara rakt fram som faktiskt borde vara det enklaste. Men min tränare frågade om hon fick prova att rida henne någon gång och det tar jag som ett gott tecken. Hon är faktiskt en himla rolig häst att rida och jag tror det ska bli ordning på henne en vacker dag!
Jobbet går också bra, jag trivs verkligen där! Jag känner att jag börjar komma in mig i den nya yrkesrollen och det som har varit tufft i början börjar nu att lägga sig. Familjen har också börjat komma in i de nya rutinerna. Tänk när jag jobbade natten sist, så när jag körde hem dagen efter så kände jag i hela kroppen hur mycket jag saknade H och barnen. Skönt att få känna den känslan!! Och alla blir så glada när jag är hemma igen. Tur att det inte är fler nätter man jobbar än de två vi har på tre veckor.
Bortsett från mitt liv händer det mycket i Libyen och Japan just nu och jag skänker en tanke till alla människor som lever i kris! Hoppas att rebellerna vinner och att Japanerna lyckas fly undan den radioaktiva strålningen. Och vi svenskar kan väl ta oss en allvarlig funderare på vad vi vill med vårt land. Jag tycker vi ska skippa kärnkraften helt och bygga ut vindkraftverken och vattenkraften. Vad är estetik jämfört med risk för läckande kemiskt avfall???
I morse trotsade jag vädret och red med lilla hästen till ridhuset för en dressyrlektion. Det gick bra men hon var pigg som vanligt och grejade omkring i galoppen. Hon gör allt hon kan för att ställa till det för sig själv ibland, som att byta galopp eller gå i korsgalopp, rida för nära väggen eller rida över "sockerbitarna".
På vägen hem började jag skratta när jag såg vårt spår i snön, från när vi red dit. Det var slalom och det är precis så hon går, hon har sina ben överallt istället för bara rakt fram som faktiskt borde vara det enklaste. Men min tränare frågade om hon fick prova att rida henne någon gång och det tar jag som ett gott tecken. Hon är faktiskt en himla rolig häst att rida och jag tror det ska bli ordning på henne en vacker dag!
Jobbet går också bra, jag trivs verkligen där! Jag känner att jag börjar komma in mig i den nya yrkesrollen och det som har varit tufft i början börjar nu att lägga sig. Familjen har också börjat komma in i de nya rutinerna. Tänk när jag jobbade natten sist, så när jag körde hem dagen efter så kände jag i hela kroppen hur mycket jag saknade H och barnen. Skönt att få känna den känslan!! Och alla blir så glada när jag är hemma igen. Tur att det inte är fler nätter man jobbar än de två vi har på tre veckor.
Bortsett från mitt liv händer det mycket i Libyen och Japan just nu och jag skänker en tanke till alla människor som lever i kris! Hoppas att rebellerna vinner och att Japanerna lyckas fly undan den radioaktiva strålningen. Och vi svenskar kan väl ta oss en allvarlig funderare på vad vi vill med vårt land. Jag tycker vi ska skippa kärnkraften helt och bygga ut vindkraftverken och vattenkraften. Vad är estetik jämfört med risk för läckande kemiskt avfall???
Kommentarer
Trackback
